Knappt är sommaren över och hösten har nätt och jämt ens börjat visa sig innan julhysterin drar igång för full maskin. Det ständiga spekulerandet över vad som kommer bli årets julklapp hamnar på löpsedlarna, SL och SJ gör traditionsenligt sina klavertramp så fort det kommer några centi- eller decimeter snö, och det blir ett fasligt glöggande, pepparkaksbakande och pyntande i slott och koja, hus och hem. Förra året var årets julklapp en surfplatta. Ni vet, en av de där stora, glorifierade pekskärmarna som för tanken till “peka och klicka”-spel för småbarn, som nu även med fördel används av “vuxna” för att kolla facebook i tid och otid på bussen, tunnelbanan eller uteserveringen. Jag ber om ursäkt om någon som faktiskt nu läser detta på sin surfplatta tar illa vid sig, men ni har uppenbarligen inte sett hur det ser ut för en utomstående när ni sitter och plattsurfar på tuben. Det ser emellanåt rätt bisarrt ut, faktiskt.
Året innan det var årets julklapp en upplevelse, kommer ni ihåg det? Det var ett bra år vill jag minnas. Människor tänkte till synes mer på sina erfarenheter och upplevelser av olika slag än på vilken ny teknikpryl som kommer bli deras nästa brevpress så snart en ny version dyker upp i butikerna. (iPhone, jag tittar åt ditt håll!) Det kändes lite mysigare, lite mänskligare, och lite mindre avståndstagande än att köpa på sig fler grejer som skärmar av en från ens medmänniskor.
Förresten, vem är det som avgör vad som blir årets julklapp? Har dagstidningarna en insider hos jultomten, eller hur fungerar det hela?! Det är väldigt förvirrande för någon som mig, som oftast ser December månads stök och hysteri som en observatör och inte en deltagare. Missförstå mig rätt; Jag är inte “anti-Jul”, jag är bara antihysterisk.
Men i år skulle med fördel julklappen som önskas kunna vara en upplevelse igen, och varför inte? Varför inte känna sig in lite i Maria Gripes värld och ge bort Glasblåsarens Barn samt en möjlighet att prova på glasblåsning (som för övrigt är betydligt marigare än det ser ut, enligt vad jag hört)? Jaga bort vinterkylan med en stärkande och värmande choklad- eller konjaksprovning, eller ge en subtil pik till din vänskapskrets självutnämnda drinkblandare med en grundkurs i hur man blandar cocktails. Personligen skulle åtminstone jag –I egenskap av föregående nämnda självutnämnda drinkblandare– sätta en cocktailkurs betydligt högre upp på, kanske inte önskelistan, men listan över saker man i efterhand tyckte var riktigt bra julklappar.
Vad jag försöker säga är, att i slutändan och grund och botten så väger erfarenheter i huvudet tyngre än hemelektronik i handen. Lite av en samtida variant på att en fågel i handen är bättre än 10 i skogen, men nya tider kräver nya ordspråk, inte sant? Mitt råd är att ta hand om er själva och varandra, och att dela erfarenheter med varandra. När teknologin idag gör att det är så lätt att glida ifrån varandra och isolera oss totalt, trots dess löften om motsatsen, så känns det värmande att veta att det finns de som ger människor som står dem nära erfarenheter och upplevelser, istället för kretskort, plats och död vikt. Så på julafton, efter Karl-Bertil Jonssons Julafton, så hoppas jag på att få en liten låda med ett kort som talar om för mig att jag ska på ölprovning, istället för en stöldbenägen och ömtålig surfplatta som är sämre än den bärbara datorn jag skriver detta på.
